I lördags följde jag med Lina och Grafin på en hoppkurs på Jump Club. Vi åkte från stallet kl 9 och kom tillbaka strax innan kl 18. Det var tre grupper allt som allt, först ponnyerna. Efter det var det Linas grupp och efter det ytterligare en storhästgrupp. Såklart så spetsade jag öronen lite extra och sög åt mig hennes kommentarer och kritik. Lina fick svar på allt hon undrade och hon sade att allt känns så lätt efter att ha ridit hos dom. Man får ett svar! Dessutom deras underlag är en klass för sig, det går liksom inte att jämföra med något annat. Att rida på det är en underbar känsla sade Lina och hästen går så mycket bättre. Nu vet jag hur ett perfekt underlag ska kännas!

Då det är grupper för alla ryttare och oavsett nivå så blir man ju sugen på att åka dit på en kurs. Skulle nog vara mycket lärorikt. Om man åker dit så känns det som att man kan lita på allt och bara göra som de säger. Ingen skitsnack hit och dit liksom. Tror att många omedvetet lägger ner pengar på tränare som egentligen inte kan så  mycket. Visst är dom bättre än en själv, men det där är ju olika. Att träna på Jump Club kostar en hel del, kan ju vara värt att prova på iaf. Innan dess vill jag träna lite själv och se hur det går och se vad vi går för.

Klockan två så åt vi supergod lunch inne i klubbhuset. Lasange som Sylves Ivan har lagat! :)

Efteråt hade grupperna sitsträning på en häst som longerades i trav runt på volt. De satt i jockeyläder och gjorde olika röresler.


Lotta instruerar. Bild från Google.