Min första häst var otrolig, och hon var min bästa vän! Det började med att jag och en kompis åkte ut på provridningar av olika hästar. Det var meningen att vi skulle dela häst eftersom det innebär ett stort ansvar att ha häst, är tidskrävande och mycket pengar att lägga ned. Vi kollade nog på 10 hästar innan vi hittade Vanessa. Vi hade inte så stora krav på hästen. Vi villle ha en säker och trygg häst som var lagom gammal. Snäll i all hantering och en som är rolig att rida. Båda vi två är som nu, hoppinriktade så vi ville ju gärna ha en hopphäst. Vi provred Vanessa i södra Dalarna och vi tyckte om henne. Hon var snäll och schysst att rida. Dessutom var hon helt okomplicerad på hinder. Vi provred henne två gånger innan vi bestämde oss för att köpa henne. Dagen då vi köpte henne var 10 arpil 2007, en dag jag aldrig kommer att glömma!
Hon har gått 120 hoppning, LC dressyr och debutant fälttävlan med de vi köpte henne av.

Vanessa har lärt mig väldigt mycket, hon var ju min första häst! Jag har lärt mig massa praktiska saker men såklart så utvecklade hon min ridning väääldigt mycket! Vi hopptränade med henne en gång i veckan. I september så startade vi våran första tävling tillsammans och det var även min första lokala tävling. Den var hemma på klubben så det var smidigt och bra. Vi hoppade en 90klass i två faser och min kompis hoppade i samma klass. Det slutade med att jag kom femma och min kompis kom trea. Våran fantastiska häst stod x2 inne på prisutdelningen, och det var våran första tävling. Glädjen bara bubblade över, lycka till högsta grad!


Vi - efter prisutdelning, och Vanessa har två rosetter på båda sidor om huvudet ♥

Vi tävlade mer under hösten och hon var klockren, det blev tyvärr inga mer placeringar men det berodde bara på oss, som hade orutin. Eller förresten min kompis kom femma i en lokal 90 i oktober.

Tyvärr så hade vi bara denna underbaring i drygt ett år. Då hon blev akut halt i maj 2008 så tog vi in henne på klinik då vi fick reda på att hon hade kraftig artros i frambenet.. Hon hade stannat väldigt mycket på hinder den sista tiden också. Vi trodde väl att det bara var för att hon hade börjat testa oss, eller att hon tyckte att vi gav henne orättvis ridning.. Hur som helst så opereades Vanessa i juni. Under tiden hon stod på boxvila så blev hennes operationssår allvarligt inflammerade så vi fick åka in med henne igen och de på kliniken sade att det inte fanns något att göra. Jag glömmer aldrig sorgen den 2 juli 2008 så min bästa vän fick somna in. Jag var med henne i sista sekund och jag glömmer henne aldrig! Tänk bara om hon inte hade fått ont. Tänk hur bra vi skulle vara idag! Jag är så mycket bättre nu, och hon som redan var så bra när vi startade våran första tävling. Vi hade varit bäst! Jag saknar denna hästen så mycket. Min pappa har lärt sig rida på henne. Han har galopperat på henne och han litade på henne! I sommar har det gått tre år sedan hon galopperade iväg till de evigt gröna ängarna, och jag hoppas att hon har det bra! Kan man hoppas att få ses igen?


Jag gjorde en film precis då hon hade lämnat oss. Kika gärna!




Varje gång jag ser denna så gråter jag floder... Du är så saknad lilla gumman! ♥